Mariels onödiga blogg

Jag skäms nästan när jag ser att mitt senaste inlägg skrevs den 24 aug.. Men bättre sent än aldrig antar jag. Det har varit en händelserik höst. Jag har lärt mig massor med nya sminkgrejer och tekniker. Och jag ser fram emot att fortsätta utvecklas och bli bättre på det jag älskar. Innan har jag mestadels sminkat mig själv, och då och då någon kompis. Att nu ha redskapen för att sminka andra och veta hur man ska göra, gör mig supertaggad! Inte trodde jag heller att det skulle vara så svårt att sminka andra ansikten än sitt eget. Alla har ju ett par ögon och en mun, men lord va olika ögon och munnar det finns!

 

Och så klart har jag lärt känna otroligt fina människor! Vi har skrattat och gråtit tillsammans. Vi har peppat och ställt upp för varandra. Det bästa har varit att få umgås och hänga med personer som delar samma intresse som mig! Och inte minst våra fantastiska lärare! Så mycket jag har lärt mig! Kommer sakna dom/er! 

 

Jag har ju inte sett mina old people sen sommarens slut. Och det har varit tufft. Jag saknar alla hemma så sjukt mycket! Men om tre veckor åker jag hem och lämnar Umeås mörka eftermiddagar för gott. Förutom framtida, korta visiter så klart! Det är lite svårt att ta in att det bara är tre veckor kvar av utbildningen. Tänk att den eviga väntan jag haft sen jag var 20 vårar, att få gå på sminkskola, snart är över. Men jag är glad att jag fick fingrarna ur och faktiskt bestämde mig för att utbilda mig till makeup artist. Det är ju liksom jag och har alltid varit jag!

 

Att slagga på soffan som inneboende i en liten 2:a har också varit en utmaning. Inte för att det har varit jobbigt, men jag har inte haft ett eget hem på 2,5 år. Och jag är oerhört tacksam över att jag fått bo hos Anna-Ida så länge. Hon måste vara så trött på mig! :P Men att veta att det alltid varit någon "hemma" har varit underlättande. Vi har haft seriemaraton på helgerna och bara degat i soffan. Gått på promenader och alltid finns det något att prata om med henne, min älskade vän! 

 

En annan utmaning jag haft under hösten är träning- och kostschemat som jag slavat under i snart tre månader. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle kunna motstå frestelsen att köpa på mig bullpåsar, godis och hamburgare under så långt tid! Att överleva på ris och torr kyckling utan smak är ett under och jag är stolt över att kommit så långt. Att ha gått till gymmet nästan varje dag har också förundrat mig. Dock har det varit väldigt tufft på slutet, att sällan kunna unna sig. Men innan detta unnade jag mig nästan varje dag och det är ju det mönstret jag vill bryta. Jag har kommit en bit, men har fortfarande en bit kvar till mitt slutgiltiga mål. 

 

Tja, det var väl en liten summering. Nu taggar vi till och fortstätter en liten liten stund till! Tack för att ni lyssnat!