Mariels onödiga blogg

Ibland kladdar jag ner lite tankar om livet och allt sånt.

Different shade of grey

Publicerad 2016-04-17 11:47:23 i Allmänt,

Om cirka två månader är livet som studerande journalist slut. Då har de här två åren som skulle gå så fort slutligen passerat. Jag kan inte säga att de här två åren har hjälpt mig att hitta den rätta vägen. Jag kravlar fortfarande i diket och det enda jag frågar mig själv är, vad gör jag nu?
 
På vissa ställen i Sverige blommar våren ut och solens första strålar träffar ansiktet. I dikena ploppar tussilagon upp och då känner man att sommaren är på intågande. Men i mitt dike regnar det. Och det finns fortfarande några grusiga snöhögar kvar. Jag hade tänkt ta en promenad idag och rensa hjärnan och lufta den. Men när jag ser ut genom fönstret ser jag bara en annan nyans av grått. Samma gråa nyans som jag har inuti min kropp.
 
En tanke som satt sitt frö i mitt huvud är "Blir man någonsin nöjd och när vet man att man är det". När jag flyttade till Umeå hade jag inga som helst planer på att stanna här för evigt. Det är 3000 mil hem. Och då kommer jag till nästa fråga. Vad är viktigast, kärlek eller familj? Jag inkluderar mina vänner i ordet familj. Vad gör man när man inte kan få båda delarna?
Får jag inte vara med min familj mår jag dåligt. Får jag inte vara med Jussi mår jag dåligt. Hur i helvete kombinerar man detta?
 
Jag vill inte stanna i Umeå. Jag är less på norrland. Men då frågar Jussi mig, när är du nöjd? Vad är det som gör mig lycklig?
Jo, jag vill ha båda delarna! Jag vill ha allt. Jag vill kunna spontanhänga med kompisar när jag vill. Hänga med morsan när jag vill. Jussi tycker att jag bara vill ha roligt. Ha ett roligt jobb. Bo i en rolig stad. Göra roliga saker. Är inte det livet går ut på? Jag vill ha ett roligt jobb. Jag vill kunna le på morgnarna och typ längta till jobbet. Just nu är jag på praktik. Och det är allt annat än kul. Jag sitter i princip och googlar hela dagarna. Fine, det är det jobbet går ut på. Men jag vill inte jobba så. Och så vantrivs jag. Det känns som att jag blivit inkastad i ett hörn. Ingen pratar eller visar hur saker och ting går till. Jag känner mig helst lost. Jag håller ut de sista veckorna. Sen är det äntligen slut.
 
Men en sak har jag bestämt mig för. Något jag skulle ha gjort för typ tio år sen. Och det är att utbilda mig till make up artist. Det är något som gör mig glad och kommer alltid att göra mig glad. Det är min passion och min terapi.
 
Fortsättning följer..... Kärlek till er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Dalkulla som älskar smink, fikabröd och mustanger. Jag skulle vilja rida islandshästar på Island och lära mig surfa på Hawaii. Jag absolut hatar när vaderna blir blöta av skoskvätt. Du hittar allt i mina spellistor och min favoritblomma är pion.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela