Mariels onödiga blogg

Ibland kladdar jag ner lite tankar om livet och allt sånt.

Sing me a song of a lass that is gone, say could that lass be I?

Publicerad 2016-11-21 21:54:00 i Allmänt,

Jag skäms nästan när jag ser att mitt senaste inlägg skrevs den 24 aug.. Men bättre sent än aldrig antar jag. Det har varit en händelserik höst. Jag har lärt mig massor med nya sminkgrejer och tekniker. Och jag ser fram emot att fortsätta utvecklas och bli bättre på det jag älskar. Innan har jag mestadels sminkat mig själv, och då och då någon kompis. Att nu ha redskapen för att sminka andra och veta hur man ska göra, gör mig supertaggad! Inte trodde jag heller att det skulle vara så svårt att sminka andra ansikten än sitt eget. Alla har ju ett par ögon och en mun, men lord va olika ögon och munnar det finns!
 
Och så klart har jag lärt känna otroligt fina människor! Vi har skrattat och gråtit tillsammans. Vi har peppat och ställt upp för varandra. Det bästa har varit att få umgås och hänga med personer som delar samma intresse som mig! Och inte minst våra fantastiska lärare! Så mycket jag har lärt mig! Kommer sakna dom/er! 
 
Jag har ju inte sett mina old people sen sommarens slut. Och det har varit tufft. Jag saknar alla hemma så sjukt mycket! Men om tre veckor åker jag hem och lämnar Umeås mörka eftermiddagar för gott. Förutom framtida, korta visiter så klart! Det är lite svårt att ta in att det bara är tre veckor kvar av utbildningen. Tänk att den eviga väntan jag haft sen jag var 20 vårar, att få gå på sminkskola, snart är över. Men jag är glad att jag fick fingrarna ur och faktiskt bestämde mig för att utbilda mig till makeup artist. Det är ju liksom jag och har alltid varit jag!
 
Att slagga på soffan som inneboende i en liten 2:a har också varit en utmaning. Inte för att det har varit jobbigt, men jag har inte haft ett eget hem på 2,5 år. Och jag är oerhört tacksam över att jag fått bo hos Anna-Ida så länge. Hon måste vara så trött på mig! :P Men att veta att det alltid varit någon "hemma" har varit underlättande. Vi har haft seriemaraton på helgerna och bara degat i soffan. Gått på promenader och alltid finns det något att prata om med henne, min älskade vän! 
 
En annan utmaning jag haft under hösten är träning- och kostschemat som jag slavat under i snart tre månader. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle kunna motstå frestelsen att köpa på mig bullpåsar, godis och hamburgare under så långt tid! Att överleva på ris och torr kyckling utan smak är ett under och jag är stolt över att kommit så långt. Att ha gått till gymmet nästan varje dag har också förundrat mig. Dock har det varit väldigt tufft på slutet, att sällan kunna unna sig. Men innan detta unnade jag mig nästan varje dag och det är ju det mönstret jag vill bryta. Jag har kommit en bit, men har fortfarande en bit kvar till mitt slutgiltiga mål. 
 
Tja, det var väl en liten summering. Nu taggar vi till och fortstätter en liten liten stund till! Tack för att ni lyssnat! 
 
 

I had a dream

Publicerad 2016-08-24 12:06:02 i Allmänt,

Det är onsdag. Imorgon tar jag mina två resväskor och far till Norrland igen. Med tanke på att jag hade en överfull SUV med grejer ner från Umeå så känns det hopplöst att bara ha med sig i princip bara kläder tillbaka till Umeå. Men ah, det handlar ju bara om 4 månader. 
 
Tänk. Det tar bara 16 veckor att få en dröm uppfylld. I mitt fall. Men den här drömmen har funnits betydligt längre än så. Jag kan inte riktigt fatta att jag, äntligen, ska bli make up artist! Drömmen har jag lagt på hyllan många gånger. Jag har tittat på den ofta och någonstans känt att jag någon dag kommer att göra det! 
 
Det har varit svårt att förklara för bekanta och familj vad egentligen det är jag vill syssla med. Jag älskar smink. Enkelt! Men det är inte så enkelt att förstå. "Vad blir man utav det?" Jag vet inte. Men jag får förhoppningsvis göra något som jag älskar. Vare sig det är smink eller något helt annat. Jag har inte förlorat något på att plugga, till exempel journalistik. Det är en erfarenhet jag aldrig trodde jag skulle få. Jag lärt mig saker om mig själv. Gjort saker jag aldrig skulle ha gjort om jag stannat kvar på ABB i Ludvika. Träffat människor som jag skulle ha träffat annars.
 
Men ibland får jag lite ångest. Eller 30-årskris. Jag känner mig inte som 30. Ser inte ut som 30 (jag får visa leg på triss). Jag beter mig inte alltid som 30. Jag hade en företeelse om hur mitt liv skulle se ut när jag till slut blev 30. Det är inte så. Långt ifrån faktiskt. Jag irriar fortfarande bort mig i vägskäl, beslut som jag själv måste ta. Och har inte en aning om vart jag ska eller kommer hamna. 
 
Men va fan, YOLO! Livet är för kort för att oroa sig! Sitt inte och ångra dig för saker du aldrig gjorde. Och sätt dig själv alltid främst! Alltid! 

You got a friend in me.

Publicerad 2016-04-29 12:14:33 i Allmänt,

Jag minns när jag var liten. På lekis var Becca min bästa kompis. Vi gick i samma klass från förskolan till 9:an. På lågstadiet blev Julia och Rachel mina bästa vänner. Julia hade en sån energi och jag tror mig minnas att hon pysslade mycket. Det var spännande att Rachel kom från USA och att vara hemma hos henne var sjukt intressant. Man fick se en snutt av en annan kultur. Jag minns alla små björnar i alla olika färger hon hade. Och en gång såg vi på en ungdomsskräckfilm som jag var så rädd för.
 
Dessan har alltid funnits där, den jävla tokstollen! ^^ Alltid hade man kul med henne. Även Anna A och Ida, som bodde grannar med mig umgicks jag med mycket. Ida och jag var dödspolare, vi skulle vara kompisar tills vi dog. Jag älskade att umgås med henne.
 
På mellanstadiet blev Elin K-B min bästa kompis. Och Anna P. Jag minns att vi delade ett hjärta på halsband. Och så var jag sjukt kär i hennes storebror.
Och så umgicks man ju så klart med andra kompisar. Och killen som jag var ihop med. Robin. Vi vann ALLA tryckartävlingar på skolans discon.
 
I 6:an fann jag Sofia lite av en slump. Vi hade spelat i samma fotbollslag under flera år, men aldrig connectat tidigare. Vi skulle möblera om i klassrummet och hon fick sitta med mig och Dessan. Och en livslång kärlek uppstod! Vi var om gjorda för varandra och efter det var vi oskiljaktiga. Vi kunde prata med varandra om allt. Vi har skrattat så sjukt mycket ihop.
 
Av alla vänskaper jag hade som liten, så är Sofia den enda som jag umgås med idag. Jag menar inte att jag är ovän eller så med de andra, men vi har växt ifrån varandra helt enkelt. På gymnasiet och från jobb, har jag träffat fler kompisar som är mina närmaste vänner och aldrig kommer jag växa ifrån dom.
Men ibland blir jag orolig. Under perioder har vi bott ifrån varandra. Och nu bor jag superlångt ifrån dom. Jag är så rädd att vi kanske inte kommer växa ifrån varandra, men glida ifrån varandra. Och jag vill inte det!
 
För mina vänner är min familj. Dom älskar mig oavsett om jag gör korkade grejer, eller kanske inte alltid har tid. Men även om det har gått en tid och vi inte har setts, så känns det som att tiden stått still och vi fortfarande bara är 20 år. Jag hoppas att även om jag inte säger det, att ni förstår hur mycket ni betyder för mig! Jag vet att vi kommer grow old tillsammans och sitta på 40-årskrisfesterna och skratta åt roliga grejer vi gjorde när vi var kids. Men för att göra det måste vi värna om tiden vi har nu. Skapa minnen som vi kan dela med varandra när tiden har gått för fort.
 
 
 
Jag funderade faktiskt på den här bilden och tänkte, "Jag är lite som Tigr, spattig och galen,"lets do this"! Fia är Ior, eftertänksam och trygg. Malena är Puh, knasig men världens godaste! Linn är Nasse, liten, söt och försiktig. Och Emma är Kanin, strukturerande och räds inte att prova nya grejer. Christopher-Robin är kraften som håller oss ihop!"
 
 

Om

Min profilbild

Dalkulla som älskar smink, fikabröd och mustanger. Jag skulle vilja rida islandshästar på Island och lära mig surfa på Hawaii. Jag absolut hatar när vaderna blir blöta av skoskvätt. Du hittar allt i mina spellistor och min favoritblomma är pion.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela