Mariels onödiga blogg

Jag minns när jag var liten. På lekis var Becca min bästa kompis. Vi gick i samma klass från förskolan till 9:an. På lågstadiet blev Julia och Rachel mina bästa vänner. Julia hade en sån energi och jag tror mig minnas att hon pysslade mycket. Det var spännande att Rachel kom från USA och att vara hemma hos henne var sjukt intressant. Man fick se en snutt av en annan kultur. Jag minns alla små björnar i alla olika färger hon hade. Och en gång såg vi på en ungdomsskräckfilm som jag var så rädd för.

 

Dessan har alltid funnits där, den jävla tokstollen! ^^ Alltid hade man kul med henne. Även Anna A och Ida, som bodde grannar med mig umgicks jag med mycket. Ida och jag var dödspolare, vi skulle vara kompisar tills vi dog. Jag älskade att umgås med henne.

 

På mellanstadiet blev Elin K-B min bästa kompis. Och Anna P. Jag minns att vi delade ett hjärta på halsband. Och så var jag sjukt kär i hennes storebror.

Och så umgicks man ju så klart med andra kompisar. Och killen som jag var ihop med. Robin. Vi vann ALLA tryckartävlingar på skolans discon.

 

I 6:an fann jag Sofia lite av en slump. Vi hade spelat i samma fotbollslag under flera år, men aldrig connectat tidigare. Vi skulle möblera om i klassrummet och hon fick sitta med mig och Dessan. Och en livslång kärlek uppstod! Vi var om gjorda för varandra och efter det var vi oskiljaktiga. Vi kunde prata med varandra om allt. Vi har skrattat så sjukt mycket ihop.

 

Av alla vänskaper jag hade som liten, så är Sofia den enda som jag umgås med idag. Jag menar inte att jag är ovän eller så med de andra, men vi har växt ifrån varandra helt enkelt. På gymnasiet och från jobb, har jag träffat fler kompisar som är mina närmaste vänner och aldrig kommer jag växa ifrån dom.

Men ibland blir jag orolig. Under perioder har vi bott ifrån varandra. Och nu bor jag superlångt ifrån dom. Jag är så rädd att vi kanske inte kommer växa ifrån varandra, men glida ifrån varandra. Och jag vill inte det!

 

För mina vänner är min familj. Dom älskar mig oavsett om jag gör korkade grejer, eller kanske inte alltid har tid. Men även om det har gått en tid och vi inte har setts, så känns det som att tiden stått still och vi fortfarande bara är 20 år. Jag hoppas att även om jag inte säger det, att ni förstår hur mycket ni betyder för mig! Jag vet att vi kommer grow old tillsammans och sitta på 40-årskrisfesterna och skratta åt roliga grejer vi gjorde när vi var kids. Men för att göra det måste vi värna om tiden vi har nu. Skapa minnen som vi kan dela med varandra när tiden har gått för fort.