Mariels onödiga blogg

Ibland kladdar jag ner lite tankar om livet och allt sånt.

You got a friend in me.

Publicerad 2016-04-29 12:14:33 i Allmänt,

Jag minns när jag var liten. På lekis var Becca min bästa kompis. Vi gick i samma klass från förskolan till 9:an. På lågstadiet blev Julia och Rachel mina bästa vänner. Julia hade en sån energi och jag tror mig minnas att hon pysslade mycket. Det var spännande att Rachel kom från USA och att vara hemma hos henne var sjukt intressant. Man fick se en snutt av en annan kultur. Jag minns alla små björnar i alla olika färger hon hade. Och en gång såg vi på en ungdomsskräckfilm som jag var så rädd för.
 
Dessan har alltid funnits där, den jävla tokstollen! ^^ Alltid hade man kul med henne. Även Anna A och Ida, som bodde grannar med mig umgicks jag med mycket. Ida och jag var dödspolare, vi skulle vara kompisar tills vi dog. Jag älskade att umgås med henne.
 
På mellanstadiet blev Elin K-B min bästa kompis. Och Anna P. Jag minns att vi delade ett hjärta på halsband. Och så var jag sjukt kär i hennes storebror.
Och så umgicks man ju så klart med andra kompisar. Och killen som jag var ihop med. Robin. Vi vann ALLA tryckartävlingar på skolans discon.
 
I 6:an fann jag Sofia lite av en slump. Vi hade spelat i samma fotbollslag under flera år, men aldrig connectat tidigare. Vi skulle möblera om i klassrummet och hon fick sitta med mig och Dessan. Och en livslång kärlek uppstod! Vi var om gjorda för varandra och efter det var vi oskiljaktiga. Vi kunde prata med varandra om allt. Vi har skrattat så sjukt mycket ihop.
 
Av alla vänskaper jag hade som liten, så är Sofia den enda som jag umgås med idag. Jag menar inte att jag är ovän eller så med de andra, men vi har växt ifrån varandra helt enkelt. På gymnasiet och från jobb, har jag träffat fler kompisar som är mina närmaste vänner och aldrig kommer jag växa ifrån dom.
Men ibland blir jag orolig. Under perioder har vi bott ifrån varandra. Och nu bor jag superlångt ifrån dom. Jag är så rädd att vi kanske inte kommer växa ifrån varandra, men glida ifrån varandra. Och jag vill inte det!
 
För mina vänner är min familj. Dom älskar mig oavsett om jag gör korkade grejer, eller kanske inte alltid har tid. Men även om det har gått en tid och vi inte har setts, så känns det som att tiden stått still och vi fortfarande bara är 20 år. Jag hoppas att även om jag inte säger det, att ni förstår hur mycket ni betyder för mig! Jag vet att vi kommer grow old tillsammans och sitta på 40-årskrisfesterna och skratta åt roliga grejer vi gjorde när vi var kids. Men för att göra det måste vi värna om tiden vi har nu. Skapa minnen som vi kan dela med varandra när tiden har gått för fort.
 
 
 
Jag funderade faktiskt på den här bilden och tänkte, "Jag är lite som Tigr, spattig och galen,"lets do this"! Fia är Ior, eftertänksam och trygg. Malena är Puh, knasig men världens godaste! Linn är Nasse, liten, söt och försiktig. Och Emma är Kanin, strukturerande och räds inte att prova nya grejer. Christopher-Robin är kraften som håller oss ihop!"
 
 

Different shade of grey

Publicerad 2016-04-17 11:47:23 i Allmänt,

Om cirka två månader är livet som studerande journalist slut. Då har de här två åren som skulle gå så fort slutligen passerat. Jag kan inte säga att de här två åren har hjälpt mig att hitta den rätta vägen. Jag kravlar fortfarande i diket och det enda jag frågar mig själv är, vad gör jag nu?
 
På vissa ställen i Sverige blommar våren ut och solens första strålar träffar ansiktet. I dikena ploppar tussilagon upp och då känner man att sommaren är på intågande. Men i mitt dike regnar det. Och det finns fortfarande några grusiga snöhögar kvar. Jag hade tänkt ta en promenad idag och rensa hjärnan och lufta den. Men när jag ser ut genom fönstret ser jag bara en annan nyans av grått. Samma gråa nyans som jag har inuti min kropp.
 
En tanke som satt sitt frö i mitt huvud är "Blir man någonsin nöjd och när vet man att man är det". När jag flyttade till Umeå hade jag inga som helst planer på att stanna här för evigt. Det är 3000 mil hem. Och då kommer jag till nästa fråga. Vad är viktigast, kärlek eller familj? Jag inkluderar mina vänner i ordet familj. Vad gör man när man inte kan få båda delarna?
Får jag inte vara med min familj mår jag dåligt. Får jag inte vara med Jussi mår jag dåligt. Hur i helvete kombinerar man detta?
 
Jag vill inte stanna i Umeå. Jag är less på norrland. Men då frågar Jussi mig, när är du nöjd? Vad är det som gör mig lycklig?
Jo, jag vill ha båda delarna! Jag vill ha allt. Jag vill kunna spontanhänga med kompisar när jag vill. Hänga med morsan när jag vill. Jussi tycker att jag bara vill ha roligt. Ha ett roligt jobb. Bo i en rolig stad. Göra roliga saker. Är inte det livet går ut på? Jag vill ha ett roligt jobb. Jag vill kunna le på morgnarna och typ längta till jobbet. Just nu är jag på praktik. Och det är allt annat än kul. Jag sitter i princip och googlar hela dagarna. Fine, det är det jobbet går ut på. Men jag vill inte jobba så. Och så vantrivs jag. Det känns som att jag blivit inkastad i ett hörn. Ingen pratar eller visar hur saker och ting går till. Jag känner mig helst lost. Jag håller ut de sista veckorna. Sen är det äntligen slut.
 
Men en sak har jag bestämt mig för. Något jag skulle ha gjort för typ tio år sen. Och det är att utbilda mig till make up artist. Det är något som gör mig glad och kommer alltid att göra mig glad. Det är min passion och min terapi.
 
Fortsättning följer..... Kärlek till er!

Om

Min profilbild

Dalkulla som älskar smink, fikabröd och mustanger. Jag skulle vilja rida islandshästar på Island och lära mig surfa på Hawaii. Jag absolut hatar när vaderna blir blöta av skoskvätt. Du hittar allt i mina spellistor och min favoritblomma är pion.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela