Mariels onödiga blogg

Då var vi där.. Första helgen i "ensamheten". Mandomsprovet. Tanken på att alla jag känner befinner sig över 60 mil härifrån, ger min en klump i magen. Det dröjer sex veckor innan jag kan åka hem. Sex veckor kanske inte låter mycket för den som inte är "drabbad" men för mig är det lång tid. De som studerar på folkhögskola, i det här fallet, kommer från staden och har redan ett liv utanför skolan. De har redan vänner. För en utomstående känns det tuffare att skaffa kompisar, speciellt om klasskompisarna inte känner samma behov. Samtidigt som att helgerna är det bästa på hela veckan så känns de även i mitt fall som de jobbigaste. Men så klart, det har bara gått en vecka! Hur känns det då annars? Jo, det känns bra! Vi har förvisso bara kört en vecka, men det verkar kul! Som vanligt känns det som att jag ligger några ljusår efter de andra. Alla är pålästa om ALLT! Dock känns det väldigt inspirerande att också ta reda på saker. Det tråkiga är att jag har mycket att ta ikapp. Men men.. jag ska göra mitt bästa! Jag antar att jag får använda helgerna till att läsa och motionera. Polisen har anlänt! Hon kom i onsdags med sin pappa. Har inte hunnit känna på hur hon är, förutom att hon verkar väldigt trevlig. Förhoppningsvis kommer detta kollektiva boende fungera bra! Jisses va detta inlägg känns deprimerande :P just ja, en liten rättelse! Vi får inga kondomer på fredagar.. Inte heller något nattvardsvin! Grymt besviken.. Well well.. Later!